Även pilgrimsled med benämningen
Carl Olof Rosenius led
KYRKSTIGEN är en vandringsled mellan Burträsk och Skellefteå – från kyrka till kyrka. Hela sträckan är ca 40 km. Det går utmärkt att vandra till fots, men även att cykla delar av leden. Kyrkstigen går genom omväxlande natur som ger rekreation och naturupplevelser.
Leden är markerad med stolpar med Kyrkstigens symbol. På vissa platser finns skyltar som berättar om sevärdheter.
Rastplatser med timrade vindskydd och bänkar finns längs leden. Nära korsningen Kyrkstigen-Brännvattsvägen finns en timrad slåtterlada, där man kan övernatta.
Föreningen Kyrkstigen Burträsk – Skellefteå ansvarar för förvaltning och underhåll av Kyrkstigen. Föreningen skall samverka med hembygdsföreningar, andra föreningar och institutioner som kan bidra till att nyttja vandringsledens möjligheter till rekreation och naturupplevelser. Verksamheten bedrivs helt ideellt.
KYRKSTIGEN
– EN VANDRING I HISTORIEN
PÅ MEDELTIDEN FANNS det kyrka, tingsplats och marknadsplats i Skellefteå. Den första kyrkan i Skellefteå byggdes på 1300-talet. Då hörde Burträsk till Skellefteå socken. Först i början av 1600-talet blev Burträsk egen socken. Stigar uppstod redan tidigt när människor vandrade till kyrka och marknadsplats.
PÅ EN KARTA från 1600-talet finns en stig inritad från Åbyn, i norra delen av Burträsket, och vidare mot Renbergsvattnet. Den färdvägen torde ha använts sedan lång tid tillbaka. Sommartid rodde man över sjöarna och på vintern användes isarna. Gusta Vasa ökade kraven på bönderna att hålla kyrkstigar öppna. Man måste t. ex. lägga kavelbroar över myrarna.
ÅR 1781 stod den första körvägen klar mellan Burträsk socken och kyrkplatsen i Skellefteå. Till minne av vägbygget restes en sten på socken-gränsen. Den står fortfarande kvar intill vägen mellan Ragvaldsträsk och Renbergsvattnet. Vägen kallas nu Sockenvägen och har flera avfarter till Kyrkstigen.
NU ÄR KYRKSTIGEN åter farbar för vandrare och cyklister. Sträckningen följer den gamla färdvägen, med vissa avvikelser. Från Åbyn går leden i skogs-terräng och från Ragvaldsträsk följer stigen gamla slingrande vägar mot Skellefteå.
Var jag går, i skogar, berg och dalar,
Följer mig en vän, jag hör hans röst.
Väl osynlig är han, men han talar,
Talar stundom varning, stundom tröst.
Det är Herden god. Väl var han döder,
Men han lever i all evighet.
Sina får han följer, vårdar, föder
Med osäglig trofasthet,
Sina får han följer, vårdar, föder
Med osäglig trofasthet.
Text: Carl Olof Rosenius
Musik: okänd kompositör